Merci bokop

Je taime, tuttapellcomo?, cheval, sava, jemapelle!

Har sitter jag och leker fransyska med en spritt sprangande baguette bredvid datorn. Det ar namligen alldeles sant att alla i Paris alltid gar omkring med en baguette under armen. Jag fattar inte vad de gor med alla baguetter. Inte kan val hela Paris inga i nagot slags baguetteskadespel bara for att tillfredsstalla alla turisters forvantningar pa dem?

I vilket fall sa sitter jag nu i utkanten av Paris och tanker igenom sista stoppet pa denna tagluff. Vi har hunnit med Louvren, Eiffeltornet, Mont Martre, Moulin Rouge, Creme Brulee, Notre Dame och nu baguette. Vad mer kan man begara? Antagligen mycket mer sa darfor har vi bestamt oss for att snarast mojligt aka ut i varlden igen. Imorgon aker vi alltsa hem endast darfor att vi saknar er sa mycket. Puss ?Britta.

Hello Europe

Efter en kvall av hostelletande, regn, aska, blixtar och hungersnod ar vi antligen pa ratt kol igen. Bryssel ar utseendemassigt inte en speciellt inbjudande stad; sten, betong, hoga hoga hus och i princip ingen vaxtlighet ar vad ogat bjuds, men skonhet kommer som bekant inifran. Inifran EU-parlamentet alltsa. Narmare bestamt fran den kanda svenska skonheten Marit P som vi ivrade genom betongen for att ta oss en kik pa. Hon kom inte ut och halsade pa oss, men sjalva vetskapen om att det nagonstans i denna graa stad sitter en bitsk liten gumma och slar unga politiker pa fingrarna gor att vi kanner oss som hemma.
Forutom Marit har en liten kissande statypojke storst attraktionskraft pa den belgiska turistmarknaden, vi ar dock mer intresserade av den kinesiska prinsen/kungen/kejsaren/presienten som anlande till Bryssel med stort sakerhetspadrag igar kvall. Vi har fortfarande inte stott pa honom, men hoppas pa lycka ikvall.
Nu ska vi titta lite pa vara dyra praliner som vi har kopt, for ata dem vagar man knappt.
Karlek fran Bryssel!
/ Ida

Ljubban och sånt

Vi stannade fem nätter - längsta tiden vi stannat på något ställe tidigare - i Ljubljana. Trots det tycks vi inte ha haft tid att skriva nagot utförligt inlägg från staden. Istället skriver jag från München och det ganska snikna hostel vi bor på har, som tar betalt for tid vid datorerna. De tar aven betalt for Frühstück och andra nödvandigheter. Något münchen inte tar betalt för är att åka spårvagn om man har ett interrailkort, något vi kanske tänkte utnyttja för första och enda gången imorgon när vi åker harifrån. Mycket mer än såhar om München har jag faktiskt inte att skriva eftersom vi bara hann utforska staden idag. Kan berätta att det luktar ölbryggeri utanför hostelet, att dönern (kebab) är dyrare här än i Berlin och att det ar varmare än i Ljubljana.

Nu har jag sex minuter kvar av datatiden och den ska jag ägna åt Ljubljana. Det ar en väldigt liten stad, känns ungefär som Uppsala i storlek, och de har en loppis mitt i city på söndagarna. De har mjölkmaskiner (!) med världens godaste mjölk som man kan köpa mitt på ett marknadstorg för en billig penning (en euro för en liter). Helt fantastiskt tycker jag och de andra tycker att det är roligt att jag tycker det och tar kort på mig med mjölkflaskan i handen. (jag ljuger inte nar jag sager att det är godare mjölk än pa Haraldsbogymnasiet). I ljubljana traffade vi de manniskor vi kanske har blivit mest kompisar med under hela var resa. Det var tre bröder (typ) från Kanada som saknar oss sa mycket att de kommer jojna oss (ta sällskap med oss) till Bryssel. Folk verkar i allmänhet ha ganska svårt att slappa taget om oss trevliga och ärtiga svenskor. Det är vi stolta över. Ljubljana var fint aven pa andra sätt men det hinner jag inte skriva om nu. Puss /Britta

Allt flyter

Saker borjar rora pa sig.
I forrgar satt vi pa ett tag mellan Zagreb och Ljubljana och forklarade var resrutt for var tyska gubbkompis som vi delade kupe med. Ahh, eine kleine rundreise! utropade han entusiastiskt.
Var lilla rundresa har sedan dess fatt andrad betydelse. Pa taget mot Ljubljana var var resa bokstavligen en liten rundresa pa tyska, nu ar den inte lika bokstavlig.
Det jag forsoker saga ar att vi har andrat var rutt fran cirkel till eine kleine italienreise, rent formmassigt alltsa. Efter noga, impulsivt icke-overvagande bestamde vi oss for att Italien och franska sydkusten inte ar vart sin vikt i Euro. Skitdyrt rent ut sagt.
Alltsa, lagom till avslutningen pa oktoberfest aker vi till inget mindre an Munchen.
Personligen kan jag knappt vanta. Jag forvantar mig yppiga kvinnor i tyrolerklanningar, matta pa ol och med rosiga kinder efter att ha vandrat upp och ner langs alpsluttningarna.
Efter Munchen har vi bytt ut Marseille mot nagot sa otippat som Bryssel. Choklad, EU och gud vet vad mer vantar pa oss innan vi nar vart sista stopp, som fortfarande heter Paris.
Vi ar nojda, vara planbocker ar nojda och allt ar frid och frojd.
Vi ses snart!
/Ida

Ljubljana

Nu har vi anlant till Ljubljana, har ar kallare an Hvar. Ar det nagon som har varit har? Vi tar tacksamt emot tips och rad infor var tid har.
/Emma

Hvar är världens ände

Det var atminstone sa det verkade nar vi efter sjutton timmar av resande med vad som kandes som alla tankbara fardmedel antligen nadde sjalva Hvar stad. Val dar mottes vi av en lang brunbrand aldre man i vitt linne som slangde in vara stora ryggsackar i bakluckan pa sin bil utan att stanga den och sedan korde oss till Pension Curin, alltmedan han rokte en cigarett i bilen. Sedan dess har vi mestadels agnat oss at sol och bad, vilket enbart kraver ett par minuters promenad nedfor backarna fran vart hostel. Stranden vi varit pa ar liten men vi har bara behovt dela den med ett fatal andra. Eller inga alls, som i formiddags nar den stod tom och Ida blev upprymd sa till den milda grad att hon under glada utrop pa svengelska borjade klattra och fotografera fran en liten klippa. "Har ni det bra?" undrade ett svenskt par som precis rakade ga forbi. "Ja" sa vi. For det har vi. Och for att vara världens ände verkar tyvarr forvanansvart manga turister ha hittat hit. De verkar dock mest flanera omkring i valstrukna shorts langs hamnen inne i stan och den gar ganska latt att undvika genom att antingen hanga pa "var" strand eller ga pa upptacksfard bland smala gator befriade fran restauranger och souvenirbutiker. Det ar fint att fa vara i sommar sahar i slutet av september. Inte bara for solen och havets skull utan ocksa for att det fortfarande ar gront och fint har och vi har sett bade vindruvor, oliver, granatapplen och kaktusfikon vaxa har och var. Ikvall ska vi laga egen mat i vart egna lilla kok och sedan ta oss en eller annan ol pa nagot stalle vid havet.

/Anna

Budapest

Mandag kvall tog vi nattaget mellan Krakow och Budapest. Tagresan skulle vara mellan klockan 22:15 pa kvallen till 08:30 Tisdag morgon. Nar klockan ringde 07:45 efter en for Idas del valdigt o-god natts vakenhet, fick vi av en alltfor pratglad passagerare reda pa att vi bara hade kommit halvvags och stod valdigt stilla nagonstans i Tjeckien. Nar vi av oklar anledning hade akt fram och tillbaka pa ralsen, kanke bara for skojs skull, ett tag, tog det fart och vi kom bara fem timmar for sent fram till ett bastuvarmt Ungern och Budapest och varat lilla kollektivhostel. Efter tagresan var humoret inte pa topp for nagon av oss och vi var val inte sa jattepositiva till nagot direkt. Som vanligt skrek magen efter mat (men vi svalter inte, alla oroliga mammor) och, atminstane jag, tyckte at vi bodde litegrann mitt pa motorvagen med en massa viadukter och grejer. Hosteltoaletterna hade dessutom inget las och det kandes valdigt mycket som att vi skulle bo i nagons privata ungkarlslya. Nagra regler pa detta hostel har de inte hort talas om, och datorn ar en STOR storbildsteve sa alla som kan svenska har i rummet kan lasa allt jag skriver. Tur att resten av huresgasterna ar tyskar och engelsman.

Men jag tror att jag talar for alla i gruppen nar jag sager att Budapest har vaxt pa oss. Lasen ar fortfarande obefintliga, lagenheten ar fortfarande en ungkarlslya och vi svettas fortfarande ihjal nar vi tar oss ut. MEN jag och vi gillar det. Det ar nagot specielt med budapest som gor att vi inte vill aka harifran. Denna kansla resulterade for ett par timmar sedan ett valdigt plotsligt beslut att stanna en dag langre, trots att det skulle innebara diverse krangel och kanske dyra telefonrakningar. Men det kanns verligen som att vi kom nyss. Vi har liksom inte gjort nagra konkreta saker forutom att bada i en av de kanda badhusen de har i Budapest. Det var ungefar som ett svenskt aventyrsbad fast lite mer relaxed. Folk lag och sov i vattnet, man kune valja mellan tusen olika temperaturer pa bassangerna och vi sag faktiskt sjalvaste Platon spela schack med ett gang likasinnade gubbar dar mitt i den storsta poolen. Det var coolt. Annars har vi mest gatt omkring och tittat, atit langos, gatt ut med hostelets staff och dess vanner och kommit hem kring sex pa morgonen tva dagar i rad. Det har blivit lite av en tradition att vara ute till klockan sex minst en kvall i varje stad.

Imorgon (lördag) klockan 06:05 tar vi taget till Kroatien och en ö som heter Hvar. Aven om vi gillar Budapest starkt sa tär det lite att hanga allt for lange i en storstad. Nu hoppas vi pa sol och havsbad.

Tchüss eller hur man nu sager pa tyska. /Britta