Ljubban och sånt

Vi stannade fem nätter - längsta tiden vi stannat på något ställe tidigare - i Ljubljana. Trots det tycks vi inte ha haft tid att skriva nagot utförligt inlägg från staden. Istället skriver jag från München och det ganska snikna hostel vi bor på har, som tar betalt for tid vid datorerna. De tar aven betalt for Frühstück och andra nödvandigheter. Något münchen inte tar betalt för är att åka spårvagn om man har ett interrailkort, något vi kanske tänkte utnyttja för första och enda gången imorgon när vi åker harifrån. Mycket mer än såhar om München har jag faktiskt inte att skriva eftersom vi bara hann utforska staden idag. Kan berätta att det luktar ölbryggeri utanför hostelet, att dönern (kebab) är dyrare här än i Berlin och att det ar varmare än i Ljubljana.

Nu har jag sex minuter kvar av datatiden och den ska jag ägna åt Ljubljana. Det ar en väldigt liten stad, känns ungefär som Uppsala i storlek, och de har en loppis mitt i city på söndagarna. De har mjölkmaskiner (!) med världens godaste mjölk som man kan köpa mitt på ett marknadstorg för en billig penning (en euro för en liter). Helt fantastiskt tycker jag och de andra tycker att det är roligt att jag tycker det och tar kort på mig med mjölkflaskan i handen. (jag ljuger inte nar jag sager att det är godare mjölk än pa Haraldsbogymnasiet). I ljubljana traffade vi de manniskor vi kanske har blivit mest kompisar med under hela var resa. Det var tre bröder (typ) från Kanada som saknar oss sa mycket att de kommer jojna oss (ta sällskap med oss) till Bryssel. Folk verkar i allmänhet ha ganska svårt att slappa taget om oss trevliga och ärtiga svenskor. Det är vi stolta över. Ljubljana var fint aven pa andra sätt men det hinner jag inte skriva om nu. Puss /Britta